Kategoriarkiv: Reaktioner

Representativ dans?

Nu i helgen så var det premiär i Stockholm för en dansföreställning av Botkyrka Communityteater som vi i Utopia var väldigt nyfikna på. Men som ni vet så jobbar vi i Göteborg så vi skickade dit Karin och Veronica. Här kommer deras rapport:

I söndags var jag och Veronica och såg dansföreställningen ”Jag är inte en bra representant för personer med synnedsättningar” på Site i Stockholm. På scenen fanns både proffessionella och icke-proffessionella dansare med olika grader av synnedsättningar – enbart en person hade full syn. Även publiken kändes väldigt blandad, dock med undantag för funktionalitet; föreställningen var anpassad för att även personer utan syn skulle kunna ta del av den, men om du hört dåligt (som jag) eller suttit i t ex permobil eller rullstol hade det varit svårare. Något som kändes väldigt genomtänkt var dock att ha scenen direkt på danssalsgolvet, så att publiken kunde välja mellan att sitta i vanliga, sluttande (otillgängliga) bänkrader eller på de bänkar som var utplacerade i en fyrkant längs scenkanten. Detta gjorde att många fick ”sitta längst fram”, samt att dansarna själva fick hjälp att känna och höra var scenens gränser gick, eftersom det satt publik längs med dem. Smart!

Själva föreställningen kändes lite osammanhängande. Den innehöll några riktigt fina och starka passager, bitar som vi som åskådare önskade att hela de 45 minuterna kunnat bestå av. Detta var de bitar då alla dansarna tillsammans skapade scener och rörelser och dynamik – till skillnad från de bitar då bara en eller två (oftast den proffessionella och/eller den fullt seende) dansare stod i fokus. Något som jag och Veronica stördes av var att en person hela tiden tolkade föreställningen genom att beskriva dansarnas rörelser i ord. Självklart var det ett medvetet drag för att göra dansen tillgänglig även för dem som inte såg den, men frågan är om det ens gav dem något? Dans är ju en konstform, och det rösten gjorde var varken konstnärligt eller estetiskt tilltalande, mest torrt. Eftersom både jag och Veronica ser var det förstås svårt för oss att avgöra hur tolken upplevdes av dem som inte såg, men vi hade svårt att tänka oss att den gav dem någon större behållning eller bättre upplevelse och känsla av dansen på scenen. I stället hade vi önskat att mer energi lagts på de andra ljud som faktiskt fanns – dels olika samhällskritiska och belysande berättelser som då och då hördes ur högtalarna, och dels de klickljud och annat som hjälpte eller illustrerade hur vi kan orientera oss med hörsel i stället för syn. Mer av det, och mer av den gemensamma dansen, och föreställningen hade kunnat vara helt fantastisk! Nu blev den i stället intressant, delvis gripande, men tyvärr också ganska splittrad.
/Karin Lundegård

En bild på tre dansare i vita kläder som står på scenen i motljus.
Jag är inte en bra representant för personer med synnedsättningar

Dialog med konst.

Idag kan du komma förbi Nordstan i Göteborg och berätta vad du tycker är viktigt för Göteborgs nya kulturhus för unga. För något slags sådant ska det minsann bli! Utopia är superglada för att Göteborgs kommun äntligen förstår att det behövs en central mötesplats för unga där konst och kultur är i fokus! Exakt vad det ska innehålla vet ingen än. Just nu samlas idéer och förslag in genom dialogprocesser på massa olika platser. Ditt förslag kanske är en av sakerna som blir verklighet?

Om du inte kan komma till Nordstan idag kanske du stöter på någon av Rum för ung kultur-ambassadörerna någon annanstans. Eller så kollar du in hemsidan och lämnar ett förslag där, www.rumforungkultur.se.

Rum för ung kulturs logotype

Grundendagen.

Tre fjärdedelar av Utopias projektledningsteam besökte igår Grunden-dagen på Världskulturmuseet i Göteborg. Där presenterade Föreningen Grunden Sverige sina lokalföreningar och intressefrågor. Efter det följde en paneldebatt med politiker från både riksdag och kommun. Vi var där och lyssnade. Blev lite arga, lite förvånade, lite peppade och lite oroade.

Dagens pinsammaste: När representanten från Socialdemokraterna som tyckte det var viktigt att vara ute och lyssna på folks åsikter och erfarenheter sa att det hade varit så ”mysiga” timmar innan debatten. 95% av alla i lokalen stelnade till. (Bubblare: När Stadsteatern klämde sig in i programmet med lite reklam eftersom Moomsteatern är där och gör en föreställning i samarbete med dem. En fantastiskt ”härlig” pjäs utlovades.)

Dagens aha: När en i publiken påpekade att elever i särskola inte kan få högsta betyg. Det är omöjligt och bestämt från första början. De flesta i panelen blev förvånade. Precis innan hade de suttit och diskuterat om särskola är bra eller inte. Trovärdigt.

Dagens drygaste: David Lega från KD som envisades med att undvika frågor om vad som kan göras för att förbättra särskolan, attityder och arbetsmarknader med att hela tiden poängtera att det är upp till individen att se möjligheter och inte problem. Att utifrån sina egna förutsättningar och eget perspektiv se vad olika situationer kan ge en själv. Jättefint tänkt David, men ansvaret kan aldrig ligga på individen att jobba mot hinder och fördomar. Det är därför vi har politiker och andra som kan förändra strukturer och normer.

Dagens uppmaning: ”Stopp! Säg inte utvecklingsstörd! Nej till ord som särbehandlar.” Kampanj från projektet Vi andas samma luft inom Föreningen Grunden Göteborg.

Kampanjens affish med texten ”Stopp! Säg inte utvecklingsstörd! Nej till ord som särbehandlar” och en överstruken hand i en cirkel.

Go Grunden!