Som ni har sett i tidigare inlägg så var Utopia på plats i Almedalen förra veckan. Vi skulle mingla, inspireras och framförallt få uppleva detta jippo.

Jag har ju som oftast på mig mina tillgänglighetsglasögon och tänkte därför redovisa lite vad jag upplevde genom dem.

Almedalen i sig känns ju väldigt otillgänglig rent praktiskt. Kullerstenar, backar och många små ställen med trappor ner eller upp. Även de flesta föreläsningar eller föredrag är utan mikrofon och oftast alldeles för långa. Självklart fanns det bra lokaler, tillgängliga platser, mikrofoner och teckentolkar men oftast då på just de punkterna som handlade om detta.

Vi var på en föreläsning om ADHD som de hade satt en tid på 1,30 timme. Redan där börjar man ju undra hur de tänkter. Men sen när de började prata så förstod man snabbt att detta är personer som endast pratar ”om”. De pratade om personer med ADHD eller ”denna psykiska störning” som de också använde som namn. Hur jobbigt och ofungerande liv man har med ADHD och att man inte kommer ihåg att ge sina barn mat. Detta var helt förskräckligt och vi gick efter fem minuter. Tyvärr är detta en klassiker och tyvärr är detta år 2012. Det kändes som att lyssna på ett föredrag ifrån 90-talet där man hela tiden sa ”utvecklingsstörd”. Jag är också väldigt kritisk till när det står personer som endast refererar till böcker och saker de läst men aldrig till verklighet. Att de har läst i en bok att personer med ADHD inte kan ta hand om sina barn. Och sen står och berättar detta som en sanning. Väldigt sorgligt.

Vi besökte även Västra Götalands Regionens punkt som hette ” Vidga deltagandet i Kulturlivet – dags att ta frågan på allvar”. Detta kändes ju rent spontant som en punkt som vi skulle älska. Tyvärr var fallet inte så. Även här ringde 90-talet och undrade var deras tillgänglighetsreferenser fanns. Att prata om att ”vidga” och samtidigt sitta och relatera till saker som inte existerar tex att skylla avsaknaden av tillgänglighet på att huset är K-märkt, vilket man inte kan längre för tillgänglighet går före, känns gammalt. Och framförallt ouppdaterat. Västra Götalands Regionen anser jag är en region som skulle kunna vara BÄST på dessa frågor när de har så bra organisationer och föreningar som jobbar med nyskapande, nytänkt och framförallt nytt politiskt tänk. Tyvärr har nog inte VG- regionen fattat detta. Vi tog ett samtal med dem efter föreläsningen och hoppas nu att detta kommer att förbättras inom snar framtid. Jag tänker att är det något man vill vara så är det ju bäst och speciellt på tillgänglighet som verkar vara vårt samhälles svagaste punkt.

Självklart träffade vi bra personer också och fick en massa input och framförallt kanske spännande samarbeten. Men det skriver jag om när jag inte är så irriterad på att det känns som att man jobbar i motvind.

Trevlig sommar!