Nu är jag klar i Stockholm och är väldigt nöjd med veckan.
Jag har blivit inspirerad, träffat bra personer och fått pepp!
Jag tänkte återberätta detta i punktform och ska försöka att få med allt!
Vår punkt i år på Pride house, eller Pride Sergel som det hette i år, var ”Crip is Hip”. Detta samtal var inspirerat av det vi hade under HBTQ-festivalen. I panelen satt:
Maria Lindahl, som jobbar tillsammans med mig som projektledare för Utopia.
Christine Bylund, cripfemme-aktivist som bor i Stockholm. Christine har bland annat startat upp projektet Funkisrevolt. De hade catwalk och panelsamtal om mode, funktionalitet och makt under Pride förra året.
Kait Bessing, ordförande i Fhobit och aktiv inom
Synskadades Riksförbund och Överviktigas Riksförbund.
Samtalet leddes av Lena Thomasson. Lena jobbar bl.a som lärare i Midsommarkransen, skriver krönikor och anordnar klubbar.
Vi pratade om vilka ord man kan använda när man pratar om funktionsnedsättning och vilka ord man använder när man pratar om sig själv. Vikten i att se att det är inte personen som har något ”hinder” osv utan att det är samhället och miljön. Vi pratade också om hur viktigt det är att man samarbetar och försöker få in funktion och tillgänglighet i alla aspekter!
Det var helt fullt på detta samtal och vi alla var mycket nöjda!
I panelen från vänster:
Christine, Kait, Maria och Lena.
På onsdagen satt jag med i ett panelsamtal där vi pratade om intersektionalitet. Detta betyder enligt wikipedia:
En sociologisk teori och analytiskt hjälpmedel för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle. Exempel på det kan vara hur könsdiskriminering och rasdiskriminering samverkar och i vissa fall förstärker varandra. Intersektionalitetsstudier är ett vanligt inslag inom genusvetenskap och feministisk teoribildning.
Panelsamtalet handlade om hur man ska kunna jobba tillsammans utifrån olika perspektiv. Tex att det är viktigt att den antirasistiska rörelsen inte glömmer bort funkissvängen när de jobbar. Att man lätt bara ser till sina egna intressen och glömmer bort allt annat.
Här var det också mycket folk och det sades en massa bra grejer.
Jag lånar bilder som Stefan Gadd tagit. Här är panelen från vänster:
Irene Molina, Sissela Nordling Blanco, jag, Stefan Gadd och moderatorn Madelen Lundin.
När vi hade vårt samtal så fick jag kontakt med en mycket bra person som hette Toril Heglum, kom från Norge och jobbade med något som heter Uloba. Jag ska berätta mer om detta i veckan för att det här inlägget inte ska bli alltför långt. Men kolla in klippet från Stolthetparaden i Norge!
Tack och hej!