Att vara med och driva en ideell förening och jobba med projekt är kanske något av det roligaste som finns. Baksidan är dock den ständiga jakten på bidrag, klumpen i magen att förr eller senare vara utan jobb eftersom projekten tar slut och krångel med A-kassan. Att hela tiden slå knut på sig själv och att skapa innovativa och intressanta projekt som faller bidragsgivarna i smaken och söka bidrag efter bidrag efter bidrag.
Nu är det andra gången Utopia får avslag från den kritiserade Kulturbryggan som drivs av regeringskanseliet. Förra året var Kulturbryggan i blåsvädret för att flera av ansökningarna som skickats in och godkänst var gjorda av Kulturbryggans egna bedömare!!
Man börjar ju fråga sig varför det är så svårt att få bidrag av Kulturbryggan? Jo, anledningen är att Kulturbryggan godkänner bara ansökningar som också har privat finansiering. Hälften av alla pengarna i projektet skall komma från privata medel. Men andra ord måste man i sitt projekt sälja ut sig till privata givare eller företag som ofta har ett vinstintresse för att få sponsring till sitt projekt. Detta kan leda till att konstnärliga och normbrytande projekt som kanske har politiskt obekväma infallsvinklar inte får bidrag.
Att söka bidrag handlar också om att ha de rätta kontakterna, vara tjenis med de som har pengar och makt och veta sin plats i de rådande maktstrukturerna i Kultursverige.
För som vi alla vet, att leva i dagens samhälle handlar om att sälja sig själv. Allt har ett pris och tydligen är jobbet för att sträva mot ett samhälle som inte diskriminerar oss beroende på kön, sexuell läggning, funktion eller bakgrund alltför dyrt.
så jag säger som Bob Hund:
JAG REAR UT MIN SJÄL – ALLT SKALL BORT!
Förövrigt så kan man lyssna på låten som jag syftade på här nedan.
