I helgen besökte jag Göteborgs Konstbienal. Temat för årets bienal är Play, alltså lek, som syftar på att konstnärer använder sig av lek för att spränga gränser, ifrågasätta normer och genom konsten skildra berättelser. Man kan kalla att Play! har ett socialpolitisk tema där konstnärerna kritiserar bland annat maktordningar sexism, rasism och religion.

Efter ha sett utställningen på Röda Stens Konsthall blev jag glad och upprymd, för när jag gick på konstskola fick jag lära mig att arbeta med politisk konst var något fult. Kanske berodde det på att mina lärare fick sig rejäla backlashes när de själva gick på konstskolor under 60 talet? Eller så tyckte de att den politiska konsten tjänat ut sitt syfte och att det var en dålig idé att blanda ihop konst och politik?

Själv blev jag totalt drabbad av utställningen ”Hjärtat Sitter Till Vänster” som visades på Göteborgs konsthall 1998. Jag blev så sjukt pepp av att se alla konstverk och de politiska värderingarna att jag nästan inte visste vad jag skulle ta vägen. Men som sagt, efter konstskolans fostran och lära försvann denna pepp efter ett tag. Förrän nu!

Eftersom jag jobbar i Utopia och hela tiden med mänskliga rättigheter inom kulturlivet börjar mina tankar kring konst, tillgänglighet och kultur även smitta av sig i mitt konstnärsskap. Det är svårt att inte hålla käften när kulturlivet ser ut som det gör, med sega särlösningar, diskriminering och utanförskap. Peppen att vara i atlején nu är total!

Här kommer lite exempel på hur kulturlivet ser ut just nu, dessutom kan detta beskådas på konstbienalen på Röda Sten.

Guerrilla Girls är en anonym grupp konstnärer, aktivister och feminister som sedan 1985 har avslöjat sexism, ojämställdhet och rasism i konstvärlden.  På några planscher presenterar Guerilla Girls förmånerna att vara en kvinnlig konstnär som att till exempel ”slippa att puffa på stora cigarrer och måla iklädd italiensk kostym” eller” att få slippa bli generad över att bli kallad geni”. Ett annat verk av Guerilla Girls står det att bara  är 5 % kvinnliga konstnärer som visas inom modern konst på museerna men att 85 av alla konstverk med nakna kropp är kvinnokroppar

En annan konstnär på Bienalen är Ninar Esber som visar videon Triangle (2012) som består av en rad citat där ett soundtrack av punkmusikern Jacno spelas samtidigt.  I sitt textbaserade videoverk vänder konstnären ut och in på sharialagar om kvinnor, och några olika fatwor.Det blir helt absurt när man kollar på de olika citaten, som till exemel att det är fel att tycka om banan, zuccini och squash,  att kräva om en skilsmässa eller sitta brevid en man på en buss. I konstverket förvandlas förbuden mot kvinnor till feministiska statements och blir som ett slags globalt feministiskt manifest. Mycket bra!

Som sagt, missa inte konstbienalen i Göteborg! Den håller på från 7 september till 17 november och förutom Röda Stens Konsthall så är konstbienalen på Kajskjul 207, GöteborgsOperan, Älvrummet, Hotel ibis Styles, Drömmarnas kaj, Älvsnabben, Stravaganza Mornington Hotel, Göteborgs Centralstation, Landvetter Flygplats och Göteborgs Konsthall. De andra platserna kommer jag beta av senare under hösten.

Sen är det det här med tillgängligheten igen. Här har bienalen gjort ett halvhjärtat försök, här är tillgänglighetslänken: http://goteborg.biennal.org/index.php/sv/besoek/tillgaenglighet Redan här kan jag säga att Göteborgs Konsthall inte är tillgänglig om du sitter i rullstol. När man skall till konsthallen möts man av väldigt många trappor. Inte så inbjudande. Det du får göra är att rulla runt Götaplatsen, in på konstmuseet och sedan ta en hiss upp till konsthallen. Röda Stens konsthall har en lagom rymlig hiss där man kan åka mellan våningarna. På Röda Sten måste du ha tillgång för en speciell ”A-nyckel” om du vill komma in i huvudentrén. Om du inte har den magiska A-nyckeln får du kontakta personalen på Röda Sten och säga att du skall dit.

Vi på Utopia eftersöker  bland annat taktila kartor och syntolkade guidade turer och kanske guidade turer på olika språk Det  blir ju lite pinsamt att snacka om nydanande politisk konst där alla ska vara med och samtidigt exkludera en massa människor. Dessutom har Konstbienalen glömt att skriva om tillgängligheten gällande hotellen, Älvsnabben, Göteborgsoperan och Kajskjul 207.